.

Man kommer nog aldrig komma ifrån den oron en mor bär på för sitt barn.. spelar nog inte nån roll i vilken ålder barnet är i.  De finns alltid något att oroa sej för haha!
Flera gånger per dag så måste jag peta lite på Noel för att se om han andas...
Idag va ja tvungen att peta på honom när vi va på väg hem ifrån affären, för ja hade lagt 4 cola burkar på vagnen i affären och sen på hemvägen fick ja för mej att de hade blivit för tungt för honom å att han kanske inte hade kunnat andas. Så då va ja tvungen å peta lite, å de e klart han andades.
Och nu för en stund sen så såg han så hemskt lugn ut här jämte mej i soffan så då va ja tvungen att peta lite på han igen :P
Och oron finns även inom en när man sover.. ibland kan ja vakna mitt i natten och är då tvungen att tända lampan och peta lite på han då oxå haha!

Men jag är nog ändå inte en av dom som är så där super duper orolig.  För vissa vågar ju inte ens lämna sitt barn i ett rum själv.
Jag kan lämna Noel sovandes i lägenheten när ja går ner till tvättstugan en trappa ner, eller springer ut me soporna eller hämtar posten.
Jag kan ta en dusch vare sej han är vaken eller sover. . och jag tar verkligen inte med mej mitt barn in på toan :)

De är just bara de där petandet jag håller på me emellan åt ;)
Ni som har små, brukar ni peta på era barn när dom sover för att kolla så dom andas? :p