.

De har varit en sömnlös natt. Somna nog runt 6 tiden. Vakna för en stund sen att telefonen ringer. Tänkte först skita i de. Men så kom jag på, nej fk ska ringa... Slänger mej upp ur sängen å svarar me den där snygga rösten man har på morgonen efter lite sömn å täppt näsa haha!
Japp de va fk i luren... En trevlig dam.  Det blev ett kort samtal. Ett kort samtal som fick en sten att lyftas från min kropp. Det verkar som allt löser sej och jag kan nu vänta in min mamma ledighet och veta att jag kommer kunna njuta av den. Jag kan andas igen....

Jag är på något sätt lite halv stolt över mej själv. Jag får vara det tycker jag. Det är inte många som klarar det jag gjort.
Jag hade en fast anställning här i Sverige. Jag sa upp mej, för jag tyckte de va tråkigt där. Vem säger upp sej pga att det är tråkigt i dessa jobbkriser?? Jo jag haha.. Drog där efter upp till norge 3 dagar efter att min anställning va klar. Fick börja jobba inom en vecka.. sen jobba ja fram till en bit in i juni. Sen flytta jag hem, de fanns en bebis i magen:)
Pang sa de så va jag tillbaka i Sverige, men en vän som bodde i min lägenhet och utan jobb och inkomst. Hjälp vad ska jag göra!?
I dessa lägen tackar jag gud om han nu finns att jag har sådana fina föräldar som jag har, utan dom hade det blivit ganska tufft. Tack mor å far, ni är bäst!
Skrev in mej hos arbetsförmedlningen, där man som vanligt inte får speciellt mycket hjälp utan det är mest bara kaos och massa vilsna människor där. Blev ganska så trött på de snabbt och tröttna på att bara gå hemma hos mor å inte göra nåt. Jag gick till manpower kontoret å ville ha jobb.  Han ringde upp mej en halv timma efter jag va där.  Jag hade fått jobb.   Det tog mej alltså 3 veckor i Sverige att fixa ett jobb igen.   Det går hur många som helst utan jobb här å bara driver runt. Hur lyckas jag ? Jag har ingen aning.
Men de gav mej hopp igen. Det går att fixa jobb om man bara har viljan. Det finns jobb om man bara ligger på folket lite å inte ger upp.
Jag hoppas jag har denna positiva inställning sen när jag ska ut å fixa jobb efter mammaledigheten igen sen:)

Men idag är jag glad. Allt är fixat, allt är löst.  Jag kommer inte leva som en kyrkråtta nästa år när jag går hemma. Är det ens möjligt att överleva på den lägsta inkomsten? Med fk;s uträkningar så skulle jag få ut lite över 3000 i mån om ja tog ut 7 dagar i veckan.. hur lever man på de? De e ju för tusan inte ens hyran.. Tycker dom har så sjuka regler ibland. Det är ingen som kan leva ett bra liv med barn på dom pengarna.
Nu kommer jag kunna överleva utan att ens ta mina 7 dagar i veckan om jag vill.

Ibland borde jag lyssna mer på in far. När jag är uppstressad å tror att hela världen kommer gå under så har han alltid bara en mening att komma med till mej.
- Det löser sej !
Så säger min far jämt.  Och jag blir förvånad varje gång att det faktiskt gör de. haha

Nu ska jag försöka vila lite.

Kram