.

Ibland när ja ligger i sängen på natten å inte kan sova så kommer ja på hur mycket kan tänker just i den stunden.. typ på allt å inget..
Men varje gång man får en liten spark i magen så går ju tankarna direkt över till denna lilla sprattlande sak som finns där inne..
Ändå kan jag inte riktigt sätta mej in i tanken att de faktiskt är en liten människa som ska komma ut till mej, bo hos mej å dela mitt liv föralltid.. hur sjukt är de inte lixom ? Men samtidigt så underbart :)
Men när inser man det på riktigt? När man blivit fett som fan å allt folk ser är en stor mage å man bara önskar vilken dag som helst ska vara förlossningsdagen? Eller är de inte förrän bebis har kommit ut ?
Jag menar hur fort går inte tiden tills det är januari, typ raket fort.. men ändå snigel fart när man tänker på de..
Men nu gäller de väl att ta vara på dom ensam månaderna som man har kvar.. de där lät väl kanske lite konstigt, menar ju verkligen inget illa me de, men sen kommer man inte ha några såna dagar kvar utan livet kommer se helt anorlunda ut.. men menar absolut inget negativt me de !
Vissa dagar så bara man längtar ihjäl sej... Vill ha januari nu... Så bebis kan komma ut å vi kan låsa in oss i lägenheten å bara vara oss.. lära känna varandra å gå varandra på nerverna :) Kärlek!
Kommer inte längre vara själv.. utan de kommer vara jag och mitt barn.  Jag och mitt barn på skaraborgsvägen.. underbart ! <3